Lycklig!
Såhär gick det till när jag köpte världens mest underbaraste ponny! :')
Jag hittade en annons på hästnet där det stod "Unghäst med kapaciet". Vi bestämde att vi skulle åka och kolla på henne. Dagen innan bråkade jag och mamma och det var nära vi inte åkte och kollade på henne. På vägen dig var jag inte alls förväntansfull. "Varför skulle jag åka 13mil för att kolla på en unghäst" tänkte jag. När jag klev in i stalgången och ser e sjukt söt häst i stallgången smällte mitt hjärta helt. Cindy gnäggade när jag kom till henne. Jag kände direkt att detta var min ponny. Jag ryktade henne och sedan red jag henne. När jag hade ridit klart kelade jag lite med henne sen stack vi hem. På vägen hem pratade vi om vi skulle köpa henne men mamma var lite tveksam med unghäst. Fast Cindy var så lugn och snäll så det gick inte att motstå. Redan några dagar efter var vi påväg till Staffanstorp igen för att träffa henne. Vi pratade lite med ägaren och hon sa att hemmet var jätte viktigt och sa att den flickan och ponnyn hörde ihop. Och så var det. Jag och Cindy hör ihop. Jag red henne en gång till och det gick bara bättre och bättre för varje gång. På vägen hem bestämde vi att vi skulle köpa henne. Vi ringde Charlotte (hennes förra ägare) och sa att vi ville köpa henne och Charlotte blev så glad. Dagen innan hon skulle vetrinärbesikgast sov jag väldigt dåligt. Jag var så rädd att hon inte skulle gå igenom den Men som tur gjorde hon det. Vi åkte till Charlottes ridskola för att träffa Cindys mamma och skriva på ägarbeviset. På ridskolan träffade jag Julia och Jamba från ponnyakuten. Dagen då vi skulle hämta henne var så dryg. Det kändes som skolan vara i flera år. Mamma hämtade mig å skolan med transporten så vi körde direkt och hämtade Cindy. På väge dit var jag så glad och varje minut kändes som en timme. Men när vi väl var där gick allting så fort. Vi pratade lite sen lastade vi in Cindy. Sen gick vi iväg en stund så Charlotte kunde säga hejdå till Cindy ifred. Charlotte ville egentligen inte sälja Cindy men hon hade ramat av en häst och brutit benet och var tyvärr tyunden att sälja nästan alla sina hästar. Och Cindy var född hos Charlotte så Charlotte ochCindy var typ bästa vänner. När vi kom tillbaka för att köra hem grät Charlotte jätte mycket. Det var så sorligt att se så jag var nära på att börja gråta själv. Det gick jätte bra att köra hem. Mamma var lite orolig att köpa 13 mil med en unghäst. Men det gick som sagt jätte bra. När vi kom hem gick jag en liten runda med henne så hon fick lugn sig liute för hon var ganska toppad. När jag hade gått en liten runda ställde jag in henne i boxen. Jag stod och kollade på henne jätte länge och tänkte "Nu är jag hästägare", "Hon är bara min nu", "Jag äger en unghäst". Ja, ni kanske förstår att jag var överlycklig helt enkelt!. Jag ade svårt att sova för jag ville bara till Cindy hela tiden. Jag vakade vid sju och stack till stallet för att vi skulle släppa ihop Cindy och dom andra hästarna. Man såg verkligen att Cindy har arab i sig för hon längde steget och och svansen stod rätt ut. Jag kollade på henne länge för det var så roligt att se henne lycklig och fri! :')
Kram Olivia
Jag hittade en annons på hästnet där det stod "Unghäst med kapaciet". Vi bestämde att vi skulle åka och kolla på henne. Dagen innan bråkade jag och mamma och det var nära vi inte åkte och kollade på henne. På vägen dig var jag inte alls förväntansfull. "Varför skulle jag åka 13mil för att kolla på en unghäst" tänkte jag. När jag klev in i stalgången och ser e sjukt söt häst i stallgången smällte mitt hjärta helt. Cindy gnäggade när jag kom till henne. Jag kände direkt att detta var min ponny. Jag ryktade henne och sedan red jag henne. När jag hade ridit klart kelade jag lite med henne sen stack vi hem. På vägen hem pratade vi om vi skulle köpa henne men mamma var lite tveksam med unghäst. Fast Cindy var så lugn och snäll så det gick inte att motstå. Redan några dagar efter var vi påväg till Staffanstorp igen för att träffa henne. Vi pratade lite med ägaren och hon sa att hemmet var jätte viktigt och sa att den flickan och ponnyn hörde ihop. Och så var det. Jag och Cindy hör ihop. Jag red henne en gång till och det gick bara bättre och bättre för varje gång. På vägen hem bestämde vi att vi skulle köpa henne. Vi ringde Charlotte (hennes förra ägare) och sa att vi ville köpa henne och Charlotte blev så glad. Dagen innan hon skulle vetrinärbesikgast sov jag väldigt dåligt. Jag var så rädd att hon inte skulle gå igenom den Men som tur gjorde hon det. Vi åkte till Charlottes ridskola för att träffa Cindys mamma och skriva på ägarbeviset. På ridskolan träffade jag Julia och Jamba från ponnyakuten. Dagen då vi skulle hämta henne var så dryg. Det kändes som skolan vara i flera år. Mamma hämtade mig å skolan med transporten så vi körde direkt och hämtade Cindy. På väge dit var jag så glad och varje minut kändes som en timme. Men när vi väl var där gick allting så fort. Vi pratade lite sen lastade vi in Cindy. Sen gick vi iväg en stund så Charlotte kunde säga hejdå till Cindy ifred. Charlotte ville egentligen inte sälja Cindy men hon hade ramat av en häst och brutit benet och var tyvärr tyunden att sälja nästan alla sina hästar. Och Cindy var född hos Charlotte så Charlotte ochCindy var typ bästa vänner. När vi kom tillbaka för att köra hem grät Charlotte jätte mycket. Det var så sorligt att se så jag var nära på att börja gråta själv. Det gick jätte bra att köra hem. Mamma var lite orolig att köpa 13 mil med en unghäst. Men det gick som sagt jätte bra. När vi kom hem gick jag en liten runda med henne så hon fick lugn sig liute för hon var ganska toppad. När jag hade gått en liten runda ställde jag in henne i boxen. Jag stod och kollade på henne jätte länge och tänkte "Nu är jag hästägare", "Hon är bara min nu", "Jag äger en unghäst". Ja, ni kanske förstår att jag var överlycklig helt enkelt!. Jag ade svårt att sova för jag ville bara till Cindy hela tiden. Jag vakade vid sju och stack till stallet för att vi skulle släppa ihop Cindy och dom andra hästarna. Man såg verkligen att Cindy har arab i sig för hon längde steget och och svansen stod rätt ut. Jag kollade på henne länge för det var så roligt att se henne lycklig och fri! :')
Kram Olivia
Kommentarer
Trackback
